Alltså, vad ska jag säga? Fyfan. New York var så sjukt jävla grymt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Så. Sjukt. Jävla. Perfekt. Jag älskar min familj något galet helt obeskrivligt mycket så jag vet inte vad.

Den bästa veckan i mitt liv. Utan tvekan. No words, New York är världens bästa stad, men framför allt så är min familj den allra allra allra bästa.

Jag grät på vägen hem. Grät på flyget. Grät när jag på skärmen framför mig valde kamera i menyn och såg planet sakta men säkert accelerera och slutligen fälla in hjulen och långsamt lyfta mot högra höjder, och därmed lämna New York, åh älskade New York, och avsluta åtta fantastiska dagar med min fantastiska familj.

Jag grät mig till sömns igår - jo jag vet, bortskämt men åh - det var så jävla grymt det här.

Och fortfarande kan jag inte bestämma mig, ska jag fortsätta gråta och se tillbaka på mitts livs mest otroliga resa och konstatera att de åtta dagarna har varit och att de åtta dagarna har gått - eller - ska jag vara tacksam och lycklig över de underbara minnena som nu fyllt mig och ljubla över faktumet att jag snart är där igen.

Noll spänn på kontot - om inte minus - men vad fan, jag har varit i New York, och kan man då komma hem utan att ha gått in i en endaste affär? Klart rakt toppen svar - nej.

Jag har fyndat galet i världens huvudstad, jag har ätit sjukt god mat i världens huvudstad, jag har promenerat omkring i Höstsolen i Soho och i Central Park, jag har upplevt så väl arton grader med sol som snökaos och minusgrader i världens huvudstad, jag har tagit dagen som den kommit och inte tänkt på något annat än just det i världens huvudstad men framför allt -

så har jag haft en av de bästa veckorna i mitt liv, tillsammans med min underbara, älskade familj.